Älskar när Hubertus är här, det absolut bästa som finns! Denhär gången fick såklart Connie hänga med istället för Milano och jag var väldigt nervös över vad han skulle tycka om henne. Hon är ju rätt annorlunda än dompan om man säger så.
Vi har fått jobba på att hitta en bra grundtakt i henne, få henne rund och låg i formen samtidigt som hon ska stoppa in sina bakben och att jag ska kunna påverka henne. Lite som att vi plockade ner henne på jorden och vips hade jag en ny häst.
Hon har utvecklats sinnessjukt mycket på tre dagar. Och om man jämför med hur hon var när hon kom! Idag kunde jag alltså rida med sluten underskänkel i alla gångarter i en långsam takt och med 100% kontroll. Och när hon kom fick hon panik när hon kände skänkeln. Otroligt häftig känsla!
Hubertus verkar nöjd med Connie och även om han tycker att hon är en lite annorlunda häst, så tror han att vi kan göra henne riktigt bra. Precis vad jag behövde höra faktiskt! Han tror att jag med rätt träning kan utveckla henne så pass mycket att hon kan ta mig en lång bit på min resa mot toppen! Men det kommer att krävas konsekvent och hård träning. Och det ska vi kämpa med nu helt enkelt.
Det har varit så sjukt roligt alla tre dagar och jag har lärt mig oerhört mycket, som alltid när han är här. Det bästa är att han är så brutalt ärlig. Är något dåligt så får jag veta det. Men även vad som är bra. Men för mig är det hundra gånger mer intressant att få veta vad jag ska göra bättre såklart. Och då vet man ju dessutom att han verkligen tycker att det är bra när han väl säger det.
Nu taggar vi tävling på lördag. En så stor klass som LB:3!! Haha, känns så larvigt att rida dessa klasser, men det är ju enbart för connies skull. Hon behöver verkligen inte få för stora utmaningar än!
Svävar på rosa moln ett tag och sen börjar resan mot att jag ska få inviga min fina frack som jag köpte på gripen. För den ska invigas snart, så är det bara!
