Allt här går i ett. Har varit i stallet sen 7 imorse med undantag för 45 min hemma för middag. Det är verkligen fullt ös och såklart jätteroligt att det är så många som vill komma och rida!
Milano har fått komma hem igen och jag undrar hur vi ska överleva två veckor med box/liten hage. Han är redan mer missnöjd än någonsin och mer vild än tam att leda. Tjoho! Han fick iaf komma ut i lilla hagen på kvällen, det går ju inte att ha honom ute på dagarna nu när det är så mycket broms..
Och min kära lilla kona fick idag gå ett dressyrpass på rangen. Och som hon vuxit under hennes första tävlingshäst. Nu går hon in i jobbet med självförtroende och samtidigt lite mer ödmjuk mot mig. Känns som att helgen gjorde gott för vårt samarbete och helt plötsligt kommunicerade vi på ett helt nytt sätt. Jätteroligt! Så himla taggad på att få visa henne för Hubertus nu, känns som att han kan göra underverk med oss. Och sen känner jag själv hela tiden hur min egen ridning utvecklas för varje dag jag sitter på denna häst. Så en sak är säker, den dagen jag får sitta upp på Dompan igen kommer jag vara mer redo än någonsin för alla nya svåra utmaningar vi ska ta oss an!
Skönt att Connie vet hur hon ska ge mitt liv en gnutta hopp, trots att det fortfarande känns väldigt tungt och tråkigt.
Nu ska jag natta grabbarna som är inne och sen gå hem och ladda inför en ny fullspäckad arbetsdag imorgon!!