Livet har gått i ett sen i fredags. Knappt så att man inte hunnit duscha, äta eller städa. Eller den förstnämnda har jag iaf tvingat mig till att hinna.
Igår började ett nytt barnridläger med 10 barn. Det mesta vi haft någonsin tror jag. Måste säga att det går hur bra som helst och känns inte ett dugg svårt att få tid till alla tio. På kvällen har vi dessutom vuxenläger med sju stycken vuxna fram till imorgon och torsdag och fredag blir dem bara tre. Så fullt ös medvetslös om man säger så. Och som grädde på moset så är Angelica ledig denna vecka. Och som hon förtjänar det! Men kan inte låta bli att sakna henne. Även om jag har Carro vid min sida som jobbar på hur bra som helst så är det svårt att fylla Angelicas plats, för hon är världens bästa kollega.
Veckan började igår med att jag kände mig jätteförkyld, men det kändes bättre under dagen och även om jag var trött vid 11 tiden när jag äntligen hunnit rida Connie så kändes kroppen rätt pigg. Och imorse när jag vaknade studsade jag nästan upp ur sängen och allt kändes kanon. Tills jag försökte prata med mina hundar. Knappt ett ljud kom fram. Så himla sämst. Så vi fick lägga om planen lite och Carro fick ta med sig barnen på uteritt och jag hade hand om teorin där vi körde grenada. Och på kvällen fick mamma vara tolk åt mig för de vuxna. Så sjukt hjälplös man känner sig när man står på ridbanan och vill vara den där sjukt engagerade tränaren och man inte kan göra någonting. Det suger rent ut sagt. Nu hoppas vi att rösten blir bättre till imorgon, jag försöker boosta stämbanden så mycket jag kan nu bara!
Imorse red jag iaf cheeky innan jobbet. Vi tog banan idag då han vilat i två dagar. Tror att han börjar fatta grejen med att bli riden nu. Han hatar att bli linad, vill typ inte röra sig framåt. Jag tvingar honom att röra sig framåt tills han frustar och sen är det bara att sitta upp. Idag var han dessutom lite piggare än vanligt. Och så fort framåtbjudningen kommer så springer han ju på tygeln som om han gjort detta hur länge som helst. Så nu får vi helt enkelt bara få till framåttänket och sen kommer det nog bli hur bra som helst. Så himla roligt att man kan få börja rida lite på riktigt nu!
Emellan lite jobb så fick Connie komma ut på rangen. Hon var riktigt fin idag. Dock måste vi öva på övergångar, där tappar jag henne verkligen. Måste på ett sätt rida som sjutton, men ändå vara så himla försiktig. Riktigt svårt är det. Och inte tala om vad som händer om man råkar hålla lite för länge i tyglarna.. Ska bli så himla roligt att träffa Rebecca igen på lördag, verkligen välbehövligt!
Nu ska det vilas, längtar till imorgonbitti igen när jag äntligen får rida igen!!