Som jag tidigare nämt så är jag sinnessjukt nöjd med mitt val att börja träna för Rebecca. Snart har jag tränat i ett halvår med henne och min ridning har gått spikrakt uppåt sen dess. Att hon dessutom följer samma spår som Hubertus är dessutom ett stor plus.
Idag har jag varit och tränat med Connie igen. För typ fyra månader träffade hon Rebecca första gången. Och då var det inte ens en dag i veckan. Då hade jag en häst som sprang likt en symaskin, knäckte av nacken lite och knappt kunde galoppera. Eller vi snarare skenade med en steglängd likt en shetlandaponny. Idag är hon en häst som behöver MYCKET ben, har luftig trav. Jättetrevlig i galoppen. Jobbar fint genom kroppen och kan variera sig bra i formen. Dessutom har hon idag galopperat på tre serpentinbågar. Något jag för fyra månader sen typ trodde skulle bli omöjligt.
Förstår ni hur snabbt det har gått!? Även om vi såklart har en lång väg kvar så har vi tagit det absolut största klivet nu. Nu kan man rida på riktigt. Det går att påverka henne. Det går att använda skänkarna. Så oerhört härlig känsla!
Och jag är helt övertygad om att Rebecca har en stor del i vår utveckling. Hon har coachat mig till att bli en sjukt mycket bättre ryttare. Vi kan bolla idéer och jag förstår vad hon vill få ut av alla övningar vi gör. Hon hjälper mig med att lägga upp ett bra träningsupplägg hemma, ger mig bra hemläxor att öva på och bryr sig verkligen om hur det går. Kan verkligen inte vara mer nöjd med valet jag gjort! Eller över min häst, så otroligt glad att hon fick flytta hit!
